Förnekelse...
Jag är Mattes raka motsats, tror vi kompletterar varandra ganska bra. Han analyserar, ställer egna diagnoser,frågar ut läkarna om allt in i minsta detalj. Själv väljer jag att låtsas som att vi inte har något problem, vill inte prata med läkarna och ser framsteg hos Mellie varje dag.
Har kommit in i en fas då jag är livrädd att prata med läkarna, vill inte höra talas om att fler prover ska tas eller mer undersökningar göras. För att jag VILL INTE veta......
Mitt barn är helt enkelt bara lite svårstartat, vilken dag som helst kommer hon vara utan masken och efter det kommer inte dröja länge innan hon är friskförklarad och vi kan åka hem å leva ett normalt svensson liv.
Jag struntar fullkomligt i hennes blodvärden, det jag ser är att för varje dag som går så verkar hon så mycket piggare. Från att inte kunnat öppna sina små söta ögon pga svullnad i ansiktet så har hon börjat öppna dom varje gång man kommer in och pratar med henne. Nu är det inte längre nån dimmig blick som bara stirrar tomt framför sig utan det känns som att hon tittar på mig.
Mellie är bara en vecka gammal, men vänder själv huvudet och hon klarar av att hålla upp det flera sekunder då hon ligger på mage....
Är inte det ett tecken på att hon är stark????
Det kanske är så att jag vägrar inse...
/ Anna
