Önskar jag kunde skriva ett possitivt inlägg...
....................................................................................................
.....................................................................................................
Som rubriken lyder förstår ni säkert att idag inte varit världens bästa dag.
Själv tror jag att jag klassar den som världens näst sämsta dag, varit påfrestande och jobbig redan från start.
För det första kan jag säga att rummet vi hamnat på nu är mindre än minst.
Och här ska vi dela plats med ett par för tidigt födda tvillingar, deras föräldrar och sköterskor. Inget illa menat men skulle gärna slippa dela rum med den andra familjen faktiskt, vi är väldiga olika människor, efter idag så har vi eget rum igen dock, men mer om varför senare i inlägget..
Hur som helst kommer ner på morgonen lagom till Mellies 08.00 mål.
Väljer att hon ska få testa äta på flaska till att börja med.
Bara efter en liten stund så slutar Mellie andas igen, försöker göra som vanligt att bara peta på och räta upp henne men det hjälper inte och det slutar med att sköterskorna får hjälpa till och blåsa luft i ansiktet på hon och lite annat innan hon kommer igång igen. Och redan här börjar det bli riktigt olustigt då sköterskorna som blivit tilldelad tjänst här nere på morgonen inte tidigare jobbat med Mellie och gör som saker inte ”som vanligt”, inte för att dem på något sätt är sämre än dem andra, dem är lika bra, alla sköterskor här är super! men endå känns det väldigt otryggt efter det.
Senare på dagen är det samma visa igen, nya sköterskor som inte jobbat direkt med Mellie och fler andningsstopp som var lite mer svårfixade, inte riktigt lika allvarliga som tidigare, men inte ”normalt”, nu beror det inte på slem utan nu slutar hon bara abrupt.
Blir även helt fel då en sköterska trycker på ”larm-paus” knappen 2 ggr då övervakningsinstrumentet varnar utan att titta på Mellie, som i sin tur gör att den inte larmar alls om hon fortsätter i fel riktning. Man får väl lita på att dem vet vad dem gör, men då en annan sitter med en puls på 200 och saker och ting inte ter sig normalt på något plan blir det frustrerande.
Under eftermiddagen och kvällen kommer stoppen mer frekvent. Och till slut frågar jag sköterskorna om det inte är dags att vi ringer till en läkare och tar en åsikt för nu är det inte som det brukar, dem gör det och läkare kommer ner och tittar lite får se ett stopp och bestämmer sig för att börja med att ta prover, leta infektion, kolla blodgas osv.
Känns helt fel att jag ska behöva be om detta? borde vara solklart och kanske hade varit det om det varit sköterskor som känner Mellie som varit här med oss, men nu delar dem upp sig, vissa städar på avd45 vissa är här, är inte riktigt med på hur dem har fördelat detta då det för min del känns solklart att dem som känner barnen borde vara här..
Hur som helst under kvällen ökar stoppen mer och mer frekvent så tätt som var 15’e minut, och dem är 2 sköterskor här på 5 barn på 2 rum.
Ena sköterskan blir frustrerad och ringer sin chef och kräver att dem ska skicka ner en person till. Vilket dem gör. Dem väljer även att möblera om och ge oss ensamrätt på rummet vi är. och flyttar tvillingarna till det andra rummet.
Läkaren kommer då provsvaren kommit och väljer att ge Mellie CPAP igen och att hon ska få antibiotika mot infektion, även om värdet inte riktigt visar att det är något virus/bakterie men hon vill inte chansa, säger att om det är en förkylning bara som gör det så får det vara så.. Blodgas värdet var något högt och hon kan inte riktigt säga om stoppen beror på det eller om värdet beror på stoppen men att hon behöver få lite hjälp av CPAP att räta ut det igen.
Förklarar sen att det kan vara dem här anledningarna eller att hon har kramper och säger att vi ska få en remiss på EEG igen imorgon.
Däremot säger hon även att om det är kramper så borde dem fortsätta även då hon nu fått CPAP, men efter CPAP’en åkt på har det hitills inte varit några mer stopp så förhoppningsvis inga kramper.
Vet inte riktigt om jag återgett detta rätt, men det har varit en otroligt påfrestande dag, att se Mellie sluta andas om och om igen ... jag kan inte beskriva det.
Nu ligger hon i alla fall stabilt och vilar.
Jag kommer stanna här i natt och övervaka.
/ Mattias
