Provsvar på onsdag...
Vad kommer det säga?
Lyckades inte springa på läkaren under helgen och på söndag åkte jag och Joline hem så att hon skulle få gå på dagis och leva ”normalt” för en stund.
Berättade för en sköterska om vad jag ville prata med läkaren om och idag har Anna träffat henne och dem har kommit överens om att vi ska sitta ner och prata om ”hur vi går vidare...”
Känns som jag skulle göra vad som helst för att få backa tillbaka till söndag kl 11.01 och leva om från den stunden med ett helt annat utfall.
Idag föddes en av Mellie’s troligen bästa vänner i framtiden.
Jimmy, delägare i Televinken och min partner/Kollega sedan man tog sina stapplande första steg ut i egenföretagarevärlden, och hans dam Jonna fick idag en dotter, Meja. Jätteglad för deras skull och allt verkar ha gått bra.
Samtidigt känns det så orättvist, inte bara nu med dem, utan hela tiden nu då man ser andra småbarn. Orättvist med dem andra som har barn på avdelningen och vet vad som gäller, vad som ska göras och när dem ska få åka hem.
Jag vantrivs i situationer som jag inte kan påverka, situationer där jag MÅSTE göra något. Trivs bäst då jag har kontroll eller i alla fall tror att jag har kontroll...
Nu kan man bara vänta och hoppas...
Men det är väl som Bill Gates sa en gång i tiden.
”Life is not fair, get used to it...”
/ Mattias
