Sista dagen på AVD 45..
...................................................................................................
.....................................................................................................
Imorgon bär det av mot infektionskliniken eller vad det heter.
Dem har beslutat att stänga Avd45 och sanera stället från ESBL bakterien.
Inga fler barn har fått inträde hit utan har istället fått åka vidare till andra sjukhus, lider med dem som måste göra det. Men nu ska det saneras här och sedan byggas om, rutinerna ska ses över och dem hoppas på att vara bakteriefri om någon vecka, vi kommer dock inte få läggas in här igen tror jag.
Vi har haft eget rum med både sängar och TV och så vidare nu blir det delade rum med personal på, sen har vi ett gästrum att sova i. Gästrummet ligger här bredvid avd45 medans infektionsavdelningen ligger på helt andra sidan sjukhuset. Många tycker väl att det är jobbigt att behöva flytta till andra sidan där med helt andra förutsättningar, här har vi ju kök och egna rum och TV’s och typ ett delat vardagsrum osv. Men jag känner mest att det blir skönt att Mellie får vara där det fnns personal som vakar över henne, att det blir mindre angenämnt för en annan struntar jag fullständigt i, och sjukhuset måste få ordning på den här bakteriespridningen.
För övrigt var det en liten liknande incident som igår vid lunchtid, det gick bra den här gången också. skönt det iaf.
Vi träffade ambulanspersonalen idag, på vägen dit kändes det lite överflödigt var väl mest frågan om när hon kom igång i ambulansen som man kände att man ville ha svar på, men det vart ett jättebra samtal, tror vi satt och prata i nästan 2 timmar. Dem berättade hur dem själva satt med tårarna i ögonen i ambulansen och lyckan dem kände då dem såg att hon började andas själv och när dem hörde henne skrika till. Paniken och chocken dem kände då dem kom in och såg henne. Dem berättade hur dem tänkte och vad dem gjorde. Tydligen så hade hon som tog Mellie satt henne mot munnen och gjort springade HLR påväg ut till ambulansen sett redan innan hon satt sig att Mellie börjat få rätt färg om kinderna. Vet inte men på nått sätt kändes det skönt att det inte var en ”another day at work” för dem, att dem delade mycket av våra känslor och man såg hur glada dem vart då vi gick och hämta Mellie och dem fick se att hon mådde bra. Tydligen så hade ena tjejen som åkte i ena ambulansen varit praktikant på sin första dag. Och precis då larmet gick hade en av dem mer rutinerade av dem visat henne utrustningen man använde på spädbarn och förklarat hur det gick till men samtidigt sagt att det näst intill aldrig hände att man åkte på larm med spädbarn. ironisk och vilken dag för den praktikanten som vart lämnat kvar med oss då 3 av dem 5 som kom stormade in och sedan stormade ut.
Jag och Mellie är ensam kvar här nu, Anna och Joline har åkt hem ett par dagar så att Joline får gå på dagis och leka av sig lite och träffa kompisar.
Kanske vi ska ta och överaska dem andra och lösa detta en gång för alla jag och Mellie så dem slipper komma tillbaka hit.
Ser ut som vi fått lite nya anhängare, skönt att ni är med oss, vilka ni nu är!
Lämna gärna ett avtryck i kommentarerna det är otroligt skönt att se att ni finns där ute och stöttar oss!
/ Mattias
