Vad är det frågan om??
För några dagar sen kändes det som att vi var halvvägs att komma härifrån, man såg ljuset där framme i den här mörka tunneln. Nu har någon släckt lyset därborta helt.
Efter natten då hon kort slutade andas tog man massa prover, man misstänkte eventuellt hjärnhinneinflamation.
Bland annat tog man en blododling som de kallas där man, om jag förstått detta rätt, utsätter blodet för värme och ser om det växer bakterier eller virus. Man misstänkte virus och har satt Mellie på ett antibiotika.
Några dagar senare kommer svaret och man får veta att hon är först någonsin genom tiderna på sjukhuset som man hittat en resistent bakterie vid namn EBSL.
(länk till smittskyddsinstitutets info om detta)
Vi blir isolerade och det känns som lite kalabalik. En läkare försöker berätta att det för Mellie inte behöver vara så farligt men för sjukhuset är det inte bra.
Det är så stort att det idag har varit en läkare här från smittskyddsinstitutet och hållt ett föredrag för personal och föräldrar här på avdelningen om det hela, vad det innebär och hur vi alla ska göra för att minimera smittspridning.
Nu vet vi inte om detta kommer från oss eller någon annan, Mellie är den enda som dem just nu har tagit någon blododling på där man fått det bekräftat. Imorgon kommer svaren på resten av barnen här på avdelningen.
Vid frågestund med läkaren från smittskyddsinstitutet så frågar en av läkarna här på avdelningen vad man ska göra då det är bekräftat om kolonisering av bakterien, ska man behandla det med antibiotika. ”Nej absolut inte!” får han till svar. Och berättar då att bakterien kan gå ur kroppen på allt från veckor till år. Och att det till stor del beror på om man är sjuk och får massa antibiotika, tydligen om man får antibiotika som tar död på andra bakterier så ger man bara mer plats för detta som överlever vanliga antibiotika. Helst av allt ska man bara inte vara sjuk. och är man sjuk så behöver man, då man har denna bakterie i kroppen, kliva på tyngre grejer för att ta död på det, men man ska inte försöka ta död på det bara för sakens skull.
Då börjar ju tankarna här vad läkarna pysslar med då Mellie fortfarande får antibiotika mot nå virus för att gardera mot provsvar som togs i fredags, men vad vi vet i alla fall och även sköterskerna här så har det inte visat positivt för något virus. (Vilket jag googlat fram att man får svar på relativt omgående) Så frågan här är ju varför hon fortfarande får antibiotika mot nått som inte verkar finnas och vad har det för effekt på koloniseringen av ESBL bakterierna?
Man börjar fråga sig om det är någon här som tar ansvar, ställde frågan tidigare om det var någon av läkarna som hade huvudansvar för henne. Fick svar att man hade det gemensamt. Kanske inte är optimal metod?
Känner mig inte så orolig för själva bakterien, vi vet att den finns där och blir hon sjuk så vet man att man måste behandla med andra antibiotika än dem man vanligtvis gör.
Inte värre med det, visst finns det vuxna som barn som dött av bakterien, men vad jag förstått så har man inte vetat om att den funnits hos personen i fråga vid tillfället. Nu vet vi.
Förmodligen till er alla som är i närheten av oss, om ni blir sjuka någongång och ska behandlas med antibiotika och det inte blir bättre bör ni berätta att ni haft kontakt med oss och EBSL, ni kan också bli drabbade. Vi har det väl garanterat nu hela familjen.
Ikväll då vi sitter med Mellie upptäcker vi även, eller en sköterska upptäcker, att hon har som en bula på bakhuvudet. En ganska stor en. Hur som helst dem börjar titta lite på den och ska höra sig för lite och en stund senare är den borta? När ska de sluta komma nya grejer? vad var det där?
Imorgon kommer förhoppningsvis ett preliminärt svar på magnetröntgen av hjärnan, vad ska det komma för nya problem då?
Som det är nu förstår man faktiskt ingenting, Är hon ens sjuk? Vi har haft henne inne hos oss igen utan några konstigheter i flera dagar. Hon ser ut att må bra, visst ikväll var hon gnällig och verkade ha lite ont i magen, men det har väl alla ungar titt som tätt? Annars verkar hon väl rätt nöjd med livet vissa stunder.
Frågade läkaren idag om EEG mätningen av hennes hjärna, verkade helt plötsligt inte som så intressesant, kanske inom 2 veckor. jaha?
Nej just nu går man i en dimma utan destination.
Har gett upp att ställa egna diagnoser, väntar mest på ”nästa grej”, hoppet är det sista som sviker brukar man säga. Men nånting måste vara först lika väl som att nånting måste vara sist...
Jag hoppas i alla fall på att dem imorgon kommer och säger att magnetröntgen bilderna ser normala ut. Säger dem något annat är jag rädd för att världen rasar.
....................................................................................................
....................................................................................................
/ Mattias
