Vi tar det från början...
HUR HAMNADE VI HÄR???
....................................................................................................
....................................................................................................
Det hela började med att Anna’s vatten gick kl 05.00 på söndagmorgon den 21/3.
Tidpunkten var väl planerad eftersom att jag kvällen innan varit på whiskeyprovning på Höga kusten hotellet med farsan och haft en riktigt trevlig kväll med kanske något glas för mycket prövat. Det var väl inte riktigt lämpligt att man satt sig bakom ratten ner till förlossningen utan vi väntade snällt in Annas mamma som körde ner oss och var med på förlossningen, tack för det!
Förlossningen gick väl relativt bra och Flicka Blomberg föddes 11.01.
Anna hade oturen att även denna gång inte få bedövning i tid och fick föda som man gjorde långt innan onlinepizza och facebook.
Hur som helst, när Flicka Blomberg kommit verkar det mesta vara bra förutom att barnmorskan märker att hennes fot är lite snedvriden och ett par av hennes fingrar på vardera hand inte går att strecka ut fullt.
Barnmorskan lovar oss att be en läkare komma förbi att titta på händerna på måndag morgon.
Hon märker dock senare att vi är lite oroliga över detta och bestämmer sig för att jaga på en doktor att komma och titta under dagen istället.
Vi får förflytta oss till ett rum på BB och väntar där på att en läkare skall komma förbi, planerar sedan att ta oss iväg med ”Flicka Blomberg” och möta upp Michis och Brolla för en sjukhusmiddag.
Efter ett tag på BB ringer vi på klockan efter en sköterska eftersom att vi tycker att det snoras och slemmas lite väl mycket och vi drar oss till minnes att barnmorskan sa att man kunde ge dem någonting mot detta. Sköterskan tar med henne till sina kollegor för att höra vad dem tycker och kommer sedan tillbaka och hämtar oss och säger att doktorn har kommit så vi kan följa med så kan hon undersöka det hon skulle göra på en gång.
Eftersom vi precis frågat om hon är förkyld och vad man ska göra är det det läkaren börjar titta på. Hon suger ut lite slem och så ur munnen och bestämmer sig sedan för att det kanske är bättre att vi förflyttar oss in till avdelning 45 där dem har bättre utrustning. Läkaren vill säkerställa att luftvägar och annat är ok. Hon tittar även lite på händerna.
Sen bär det helt plötsligt av i full fart mot avdelning 45, Fram tills nu har väl allt känts relativt ok, men promenaden hit börjar kännas jobbig, vad är det på gång?
Väl framme börjar det med att det tas prover och man sätter ner en sond i magen på henne.
Sköterska är väldigt vänliga och berättar hela tiden precis vad dem tänker göra och varför, man tar blodprover, temp osv. och innan vi vet ordet av ligger hon helt plötsligt inne på rum 6 med en CPAP på näsan och massa andra slangar och elektroder på kroppen i en värmesäng.
En skärm med massor grafer och siffror blinkar ovanför henne.
Efter detta är det lite av en dimma i minnet, berättar mer i senare inlägg
// Mattias
